Årets kock i all ära igår... (Grattis Karl Lindberg!)

Men häromdagen nådde ett rykte mitt öra...Monika Naess i Flen som tillsammans med sin man Hans driver Finesserna sylt och ÄKTA Sylt, är eldsjälar inom svenskt mathantverk och dessutom tillverkar ett par fantastiska äppelmuster och rabarbernektar till oss, hade hamnat på listan över "Årets hetaste lantis" !
Inte illa !

Känner du en lantis? Se hela listan här.

På väg till Waterfront för att kika lite å Årets kock tävlingen, vilket jag aldrig har varit på...
Snodde bilden från Johan Sandelins FB på den första tallriken som gick ut till juryn.
Den hemliga korgen innehöll iår...HUMMER!
(känner att även jag skulle kunna äta en hummer eller två just nu...helst i sällskap av något som bubblar)

Minns ni att jag berättade att japanska tv var här och filmade? Nu är det på gång att sändas i Japan och jag fick en skiva igår med lite olika film snuttar som jag nu sitter och tittar igenom.
Table Of embassy heter serien och de besöker utländska ambassadörer i Japan och de visar mat fr sitt hemland.
Sveriges förre ambassadör i Tokyo heter Stefan Noreen och han tog med filmteamet (och sin kock Edvin) till Stockholm och besök på bl.a. Chokladfabriken.

Så om ni undrar vad jag gör på jobbet just nu....jo, stirrar på en dataskärm och väntar på vårt inslag....13 minuter in i programmet dyker han upp...
Ska se om jag lyckas lägga ut filmklippet...

Förutom kartonger så spanade vi på det som enl DN och även Roy Fares spår bli nästa trend inom bageri/konditori ....munkar!
I Shanghai är munkarna amerikanska och dekorerade med färgglada glasyrer och kaksmulor. Tyvärr smakar de inget vidare, inte ens på det stället vi hittade som bakade dem på plats. Illa!

22 miljoner invånare! 22 miljoooooooooooooooooooooooner....ja vad säger man? Att Sverige är litet?
Tydligen bor/arbetar det ca 4000 svenskar i Shanghai och två av dessa har vi hängt med i fyra dagar.
Jag och Lotta fr RC chocolat i Sigtuna köper båda alla våra askar till chokladen genom ett företag som har sitt kontor i Shanghai, Swedbrand.

Efter en 8 timmars flygtur med skrikande barn (inte våra) så stapplade vi ut genom en välbevakad flygplats, och möts av Zaid som kastar in oss i en taxi för färd mot hotell och snabbdusch, konsten med långflygningar och jetleg är ju att "inte somna" för då är det kört.

Så vi kör på i "Istanbul tempo" (som min vän kallar det), upp på deras kontor för att träffa designer, inköpare och Gunilla som är säljare på Sverige/Norge/Danmark, och visar sig vara en kul tjej med varmt hjärta.
Kartonger plockas fram och analyseras, skisser görs om och hjärnan som är trött innan försöker tänka askar.


ok, Zaid...du ser inte heller så pigg ut:)

Sen var det ut på stan via den enormt upplysta gågatan och ner till turiststråket vid floden för fotning framför den kända skylinen.

 
Svinkallt & ösregn!

Underbart att sen få krypa in på en varm bar och beställa en färgglad drink innan en enormt god middag med massor av smårätter och kinesiskt öl.
Men något som kineserna missat....att det är trevligt med någon sorts belysning på väg till och vid toaletterna, man behövde nästan pannlampa för att hitta till rätt dörr.
Och inte för att tala om att se sig i spegeln...glöm det! Det var genomgående på nästan alla restauranger men på de mer genuint kinesiska ställena var det tvärt om....lysrör ovanför bordet) 

 

Förstår inte hur man kan vara så trött av att sova 4 timmar, flyga 12 timmar och sen landa och upptäcka att fortfarande är tisdag....härligt! 
Berättar mer om min och Lottas fantasktiska resa imorgon....nu...Go´natt!